Fru Sjögren!

Ja nu är jag inte längre Johanna Lans utan Johanna Sjögren! Hur det gick till vet jag inte riktigt

Men det är i alla fall vad vi har pysslat med de senaste veckorna!!
Dagen D började med att jag åkte till frisören och innan de plockade jag upp min syster som skulle verka som fotograf under dagen Håret tog sin lilla stund och ont gjorde det! Men ska man bli fin får man lida pin… Undertiden jag pinades så lämnade Peter Tim hos sin syster som skulle ha honom över helgen Det var väldigt tacksamt och otroligt skönt att vakna på söndagsmorgonen utan småbarn hemma Han hann även hämta buketterna som var otroligt vackra!

Väl hemma sen blev det lite lunch som Mia hade förberett tillsammans med Peter, Mia hade ju så långt att köra så hon bodde hemma hos oss! Sen sprang tiden iväg och man skulle i klänningen, de tog en stund så att säga… Men vacker var den och jag kände mig väldigt vacker!

Chauffören anlände, tärna och bestman drog till kyrkan och vi efter. Solen sken och vi hade en underbar höstdag!
Vi tågade in i kyrkan, nervösa båda två… Vigslen gick jättebra och prästen var väldigt personlig och rolig på samma gång! Vi tågade lyckliga ut ifrån kyrkan och fick hjärtliga gratulationer från alla våra vänner!

Vi fick åka finbil till Sjöhaga nämligen en blå och vit Buick 55 med privatchaufför! Vi anlände till sjöhaga och möts av glada miner! Efter lite väntan ska vi få gå in och sätta oss… Men att sitta i den där klänningen var ju en historia för sig… Tur jag hade många som kunde hjälpa mig ner och för den delen även upp. Maten smakade bra och jag tror de flesta blev nöjda jag kunde lyckats bättre med bordsplaceringen men det är ju för sent att åtgärda nu…

Festligheterna fortsatte och vi hade en trevlig kväll med lite lek och spexande Men kl 23 lämnade de flesta in så även vi lämnade in… Men jag ville ju inte komma ur denna vackra klänningen!! När får man chans å använda den igen?? Kände mig så speciell och så vacker, de är inte ofta jag känner mig vacker speciellt inte efter en graviditet… Men nu kände jag min det, när ska man få känna det igen? Men det var bara att åka hem och sova, vilket inte var så svårt… Somnade gott och vaknade först vid 8:30, rena sovmorgonen!

Här kommer lite bilder som Josefine har tagit åt oss!

Se och njut! Fler bilder kommer allt eftersom, men dessa är vad jag har än så länge.

Kramen från fd Johanna Lans